Lid och Segra


Performance inspirerad av Jesus med musik/sång av och med Lisa Magnusson och Henric Westlund

Det blir till sist något problematiskt med alla uppmaningar. Uppmaningar är inte lika sensuella som frågor. TÄNK SJÄLV. Vad gör vi med alla utmaningar som kommer till oss PRATA MED ANDRA utifrån?  Bygger de upp oss som individer i en gemenskap som t.ex. vårt samhälle? Eller FUNDERA skapar de en osäkerhet i oss om vårt eget  viljande och AGERA varande enskilt och gemensamt? Varifrån kommer förresten ORGANISERA alla råd och allmänt insmickrande uppmaningar AVHIERARKISERA förklädda till förslag? Varför möter vi dem SAMLA nästan alltid och överallt? Och var ska vi lämna alla använda och icke GE BORT använda uppmaningar. Finns det några återvinningsstationer TA PLATS där vi kan lämna dem? Kanske vi kan kompostera alla uppmaningar så att de blir till mjukare SLÄPP FRAM påståenden eller t.o.m. frågor.

Vi blev både gripna MEDLA och rörda när vi läste de uppmaningar som ni ser dyka upp här och var i texten med stora bokstäver. Det är Jonas Lundström som på ATTACKERA sin blogg har formulerat dem, http://www.jlundstrom.se/  . Rätt HOPPA AV upp och ner som det kan tyckas, men säkert är de noga övervägda. De verkar nästan vara både JOINA en sammanfattning, ett bokslut och ett slags KRAMA färdkost framåt, inåt, till den del av nuet vi kallar framtid, med uppmaning till handlande. Och aktivitet KRÄV behövs alltid, kontemplation också förståss. I Jonas ordsamling växer den kontemplativa sidan av BLI SERIÖS uppmaningarna fram på ett spännande sätt. Vi  SLAPPNA AV tog oss an en del av dessa ord. Vi lät orden kliva SKAPA in i kropparna för att få inspiration till rörelser. Därför fick vi SABOTERA också kontakt med uppmaningarnas oemotståndliga lätthet som liksom kittlade oss att lyda. Denna PLANTERA lydnad ligger gömd som en FÖRVILDA potentialitet i varje uppmaning. Kan vi vara fria? Vilka är våra överordnade? Vilka överordnar vi BLI NÄRVARANDE oss? Vems ärenden BLICKA FRAMÅT går vi? Kan vi gå våra egna ärenden och vara fria? Varifrån kommer alla uppmaningar? Vilka anser BYGG UPP sig ha rätten att komma med RASERA uppmaningar? Därför såg vi oss föranledda att föra in några uppmaningar som vi tänker löper som en röd tråd, fast egentligen är den mörkblå, eller rentav brun, genom reklamvärlden som tränger sig in genom oss och mellan oss.

Det som för många av oss nuförtiden låter som en omöjlig underordning SÄG JA var för de första kristna en uppkäftig SÄG NEJ knytnäve – ickevåldslig – åt alla möjliga makthavare som sökte makt GÖR NÅGOT och undersåtar. När de sa att Jesus är herre, menade de att all annan makt relativiserades. Snart nog kom GÖR INGET makten på det, förståss, LYCKAS och förvandlade Jesus från en narrkung till en kung med MISSLYCKAS vanlig makt. Han som vinner genom att förlora tas rätt snart som intäkt för oinskränkt makt. I Johannesevangeliet kallas KONSUMERA Jesus för Ordet – med stor bokstav – en del har naturligtvis KONKURRERA bestämt att det ordet är en uppmaning! Andra tänker att det rör sig om en fråga, en undran SAMARBETA in i verkligheten.  Om du är ett ord förresten, ett Ord med stor bokstav, är du då en uppmaning, en fråga, ett påstående? Vi har alla TÄNK PÅ DIG SJÄLV våra rörelsemönster och rör STRÄVA EFTER LYCKA oss som kroppsord i rum och tid.

I några sekvenser har vi hämtat inspiration från rörelser DRÖM DIG BORT och positioner som man kan se hos Jesus BLI FRAMGÅNGSRIK i konsten, från modersfamnen till VINN korsfästelsen. Inför många avbildningar av Jesus kan vi verkligen stå som levande frågetecken och levande utropstecken ELLER INTE. Precis som vi kan stå som frågetecken LID och utropstecken både inför olika människosyner, ekonomiska system OCH SEGRA, andligheter, samhällsbyggen, religioner, kulturyttringar, ja självaste livet.

Vi behöver inte misströsta. Det finns vägar inåt. Till dig själv och levande gemenskaper med andra. Inte bara utvägar. Lyssna. Det viktigaste brukar viskas fram. Låt dig själv komma till tals. Lyd inte automatiskt minsta uppmaning. Lyssna. Säg själv. Lyd inte ens din egen olydnad utan eftertanke. Så kom då ännu fler uppmaningar! Ett fnittrigt och allvarligt amen!

För övrigt anser vi att det är med våra kroppar vi ska hjälpa varandra.

Inte bara med vackra ord och idéer.