Döden

Vi beskrivs av hur vi tar hand om våra döda.                                                                                                                                                              

Hur vi tar hand om våra levande är obeskrivligt.

/Göran Sonnevi i Sjung för oändligheten en ny sång./

 

Fack nummer 7 A i Bårhuset är ledigt.

Så länge vi lever finns det ett utrymme som väntar på oss.

Ett ledigt utrymme som vi har tillgång till endast som döda.

Levande har vi ingenting där att göra.

Levande lever vi som oftast.

Levande lever vi som oftast tills vi dör.

 

Väl döda öppnas detta utrymme för vår kropp.

Där förvaras kroppen i väntan på jordfästning.

Kortare eller längre tid förvaras vår kropp där.

I väntan på att de som ännu lever agerar.

 

 

 

Dygn 1.

Dödens möjlighet begränsar handlandet och gör friheten ändlig.

/Heidegger tolkad av Byung-Chul Han/

 

Dygn 2.

Att dö är det mest pinsamma som kan hända dig.

Då måste andra ta hand om allting efter dig.

/Andy Warhol/

 

Dygn 3.

 

Herre, lär mig inse att jag skall dö

och hur få mina tillmätta dagar är,

inse att jag är förgänglig.

En handfull dagar är allt du ger mig

för dig är min livstid ett intet.

Bara en vindfläkt är människan,

som en skuggbild vandrar hon kring.

 

/Bibeln, Psaltaren 39:5-6/

Dygn 4.

Döden kommer att finna dig där du är.

Om än du befinner dig i det mest befästa och högsta torn.

/Koranen/

Dygn 5.

Döden är alla metaforer,

All verklighets form

/Dylan Thomas/

Dygn 6.

Döden är fortfarande ett främmande ord.

/ Kristian Lundberg /

Dygn 7.

Om jag dör

dör inte mitt namn

och inte mitt namns betydelse

Bara bäraren dör

Men vad finns att säga om bärarens betydelse?

 

/ Thomas Tidholm /

 

Dygn 8.

”Tro mig, min kärlek är evig”

säger döden varenda minut

till evigheten

och evigheten suckar

i förtvivlad visshet

”å varför ljuger du inte”

förbannar hon honom.

/ Kiki Dimoula/

Dygn 9.

Ibland står någon opp från kvällens måltid, går ut och går och går och går mot någon kyrka någonstans i öster. Hans barn välsignar honom som en död. Och någon dör i huset som han ägde, blir bofast där, bor kvar i bord och glas och barnen vandrar ut i världen och söker kyrkan som han glömde.

/Rainer Maria Rilke/

Dygn 10.

I dag dog min mamma. Eller kanske i går; Jag vet inte. Jag fick telegram från ålderdomshemmet. ”Eder moder avliden. Begravning i morgon. Varmaste deltagande.” Det säger ingenting. Det var kanske i går.

/Albert Camus/

Dygn 11.

Tyst flyttar döden en älskad varsamt in i minnets slutna rum.

/Tryggve Emond/

Dygn 12.

Livet lär jag mig aldrig. Om döden vet jag allt jag behöver.

/Tryggve Emond/

Dygn 13.

– Lever Rickard?

– Nej, han är död.

-Lever Edit?

– Nej, hon är död.

– Lever Jenny?

– Nej, hon är död.

– Lever Nanny?

– Nej, hon är död.

– Lever Henry?

– Nej, han är död.

– Lever Georg?

– Nej, han är död.

– Lever Bertil?

– Nej, han är död.

– Är jag den enda av oss som lever?

– Ja, så är det!

/Anonym/

Dygn 14.

Jag blir inte klok på det som kallas LIV

Jag blir inte klok på det som kallas TID

Jag blir inte klok på det som kallas DÖD

Utan facit lever jag

Tror att jag lever

Nu

och duckar

för virvlande klockor och solur

men golvad av ett golvur

/Meta Lundh/

Dygn 15.

Dina fingrar som avskedsröda rörde vid den blodiga hemligheten

förde de små döda in i den jättelika Döden.

/Nelly Sachs/

 

 

Dygn 16.

Ack vi vandrande,

krälande maskar för kommande skor,

Vår död skall ligga som en tröskel

Vid era stängda dörrar!

/Nelly Sachs/

 

Dygn 17.

Våra marionettspelare känner blott döden.

/Nelly Sachs/

 

 

 

Dygn 18.

Alla såg döden, men ingen såg mördaren.

/Andrzej Stasiuk /

Dygn 19.

Den sovande i dalen

En glänta: på de gröna stänker

bergbäcken sjungande sin spetsbrodyr

av silver, som en guldsköld solen blänker

och pärlskum i den lilla dalen yr.

Med nacken badande i lummig ljung,

med håret flytande i sol på ängen

och munnen öppen sover där en ung

soldat, blek, i den gröna sängen.

Han sover med sin fot bland liljor, smilar

som baret gör i feber, där han vilar.

Han fryser: jord, ge honom skydd och tröst!

Till denne ynglings soliga alkover

når ingen doft. Med handen slapp han sover

i ro. Han har två röda skotthål i sitt bröst.

/ Arthur Rimbaud /

 

 

Dygn 20.

Döden är gömd

i oss.

Vi har sett den

slå med tunga ramar.

/ Matthías Johannessen /

Dygn 21.

Någon

stiger ut ur vårt liv, någon

kommer in i vårt liv,

objuden och sätter sig ner,

någon

går likgiltigt förbi, någon

skänker dig en ros,

köper en ny bil

någon

står dig mycket nära, någon

har du redan glömt,

någon, någon

är du själv,

någon

har di aldrig sett, någon

äter sparris, någon

är barn,

någon går upp på taket

sitter vid ett bord,

ligger i en hängmatta, går med rött

paraply,

någo ser på dig,

någon har aldrig lagt märke till dig, någon

vill hålla dig i handen, någon

dog i natt,

någon är andra, någon är du, någon

är icke,

någon är.

/Rolf Jacobsen/

Dygn 22.

Jag har en port mot alla fyra vindar.

Jag har en gyllene port mot öster – för kärleken som aldrig kommer,

jag har en port för dagen och en annan för vemodet,

jag har en port för döden – den står alltid öppen.

/ Edith Södergran /

 

Dygn 23.

För den lokala kemin är döden ingen skandal.

/Dariusz Suska/

Dygn 24.

De mjuka kullarna ståtar i prålljuset,

i gräset, långt nere, lägrar sig döden.

/Marzanna Bogumila Kielar/

 

 

Dygn 25

FÖRHÖR VID LIVMODERDÖRREN

Vem äger dessa spinkiga små fötter? Döden.

Vem äger detta svedda, borstiga ansikte? Döden.

Vem äger dessa ännu arbetande lungor? Döden.

Vem äger denna allvädersrock av muskler? Döden.

Vem äger dessa vedervärdiga inälvor? Döden.

Vem äger denna tvivelaktiga hjärna? Döden.

Allt detta söliga blod? Döden.

Dessa halvblinda ögon? Döden.

Denna elaka lilla tunga? Döden.

Denna tillfälliga vaksamhet? Döden.

—–

Vem äger hela den regniga, steniga jorden? Döden.

Vem äger hela rymden? Döden.

Vem är starkare än hoppet? Döden.

Vem är starkare än viljan? Döden.

Starkare än kärleken? Döden.

Starkare än livet? Döden.

Men vem är starkare än döden? Jag uppenbarligen.

Passera, Kråka.

/Ted Hughes/

Dygn 26.

Och de döda, de döda – har de dött?

/Abraham Sutzkever/

Dygn 27.

Jag är så trött på Döden!

/ Pia/

Dygn 28.

BRAVAD

Död, vem vet om
jag var död? Visst
kan man tro det
men kroppen vet.
/Cid Corman/